DRÅPERA PÅ GÖTEBORGSOPERAN, LILLA SCENEN

Kammaroperan Ett ansikte uruppförs den 22 september på GöteborgsOperan, Lilla scenen. Föreställningen bearbetar en komplex familjehistoria, ett arv som upprepats genom släktleden, liksom viljan att bryta sig lös. På scenen: en dotter, en moder i två olika åldrar och ett hus. Skeendena är samtidiga, musiken hämtar ljud av scenografin och rörelserna. Ljuden förlänger, filtrerar eller förstärker uttrycken. Ett ansikte kommer ur ett arbete där text, musik, scenografi och aktion har tagits fram parallellt och bildar en sammanvävd helhet. Föreställningen visas även den 28 och 29 september.
Föreställningsdatum: 22/9 kl. 16.00, 28/9 kl. 18.00 och 29/9 kl. 16.30

Biljetter

Ordinarie pris: 200kr
Student/arbetslös/pensionär/upp till 18 år: 110kr
Grupper om mer än 10 eller fler: specialpris

Biljetter köps och bokas genom GöteborgsOperans biljettkassa
på 031-131300 eller via mail: biljetter@opera.se

I Ett ansikte återvänder mamman som äldre medan hon som yngre går omkring i huset och önskar sig bort. På scen: fågeln-Dottern som har Hans ögon, den Unga Mamman, fångad bakom fönstret i ett liv hon inte önskat, den ohämmade Äldre Mamman, som försöker få kontakt med sig själv och nå försoning och Huset, hon som alltid varit där, som sett men inte gjort något. Kvinnorna blir varandra, djur och möbler, att brukas och bruka. Musiken hämtar ljud av scenografin och rörelserna. Rösterna fortsätter i saxofonerna. Ljuden förlänger, filtrerar eller förstärker uttrycken.

Föreställningens utformning är ett samarbete mellan Dråpera och Minda Fiskum; operasångerska, Fia Adler Sandblad; skådespelerska och Sara Sjödahl Callersten; pianist.

Musik: Lina Järnegard
Libretto: Signe N Hammar
Scenbild och kostym: Sofia Eliasson, assistent: Sara Erkers
Dottern: Anna-Sara Åberg
Unga Mamman: Minda Fiskum
Äldre Mamman: Fia Adler Sandblad
Huset: Sara Sjödahl Callersten

Utdrag från libertto:

Preludie
Huset: hon kom för tidigt, han så så, stämmer det, om någon hade frågat henne hade hon kanske
sagt att hon kom för sent, för sent för att fatta beslut, för sent för att utgöra någon skillnad, men hon
var för tidig som dotter, små händer, vad kan de hålla fast, annat än en tröjkant, ändå bar hon ett
barn, ett eget, ett helt eget barn, ingen annan kändes vid det, inga namn fäste vid det, nej inget fäste.

Akt 1
Äldre moder: breven ska vara oöppnade
Dottern: att älska morgonen om kvällen, kvällen om natten
Huset: på något sätt växer barnet, varför vet ingen

Akt 2
Äldre moder: all tid av mörker som inte är natt, jag drömmer dig, att du måste finnas och så har du
redan funnits
Yngre moder: man måste vara självständig, inte hålla sig fast

Akt 3
det finns revor i tiden, som i kläder där huden blottas och handen kan tränga in, beröra
Huset: ett kausalt mönster, dominobrickor som faller, om inte avståndet är för långt emellan
Dottern: en kvinna har en moder inskriven i sig
kropparna är kvinnors kroppar, som en evigt upprepad matroshka, av födelse och åldrande
hon är inuti dem
Äldre moder: jag ska föda dig levande
Yngre moder: en kvinna har en moder inskriven i sig
hennes kropp släpper inte barnet ifrån sig även när det ligger övergivet
Dottern: jag, JAG

Föreställningen genomförs med stöd från Göteborgs stad och Västra Götalandsregionen