Jag är ingen mördare

Jag är ingen mördare

Scenkonstensemblen Dråpera tolkar UKONs diktsamling Jag är ingen mördare i en föreställning där musik, text, dans och aktion skapar ett collage på teman från boken.

Lördag 29 november 2025 kl 19:00 – Premiär på Cinnober teater, Göteborg
Måndag 1 december 2025 kl 18:30 – Cinnober teater, Göteborg
Inklusive författar- och ensemblesamtal i samarbete med Textival
Tisdag 2 december 2025 kl 18:30 – Cinnober teater, Göteborg
Torsdag 4 december 2025 kl 13:00 – Gamla kyrkan, Åmål – skolföreställning
Torsdag 4 december 2025 kl 18:30 – Gamla kyrkan, Åmål
Inklusive författar- och ensemblesamtal i samarbete med Bokdagar i Dalsland

Med stöd från:
Västra Götalandsregionen
Göteborgs stad
Kulturrådet


Jag är ingen mördare

Om föreställningen


Medverkande

Anna Pehrsson – dans
My Hellgren – cello
Nina de Heney – kontrabas
Ebba Westerberg – slagverk
Ulf Karl Olov Nilsson – textläsning
Lina Järnegard – komposition
Linus Andersson – ljudteknik
Peter Widell – ljus

Om

Scenrummet är fullt av ballonger men ingen verkar veta vad vi firar. Ballongernas innehåll är okänt: är det luft, helium, vatten eller grus? De gnids mjukt mot kontrabassträngar och congatrummor och skapar en orolig, vacker musik. I en fåtölj till höger sitter en poet och läser dikter genomsyrade av psykoanalytiska perspektiv – och plötsligt kan ballongerna också föreställa den blåsa som Freud talar om i Bortom lustprincipen, den ursprungliga separation mellan inre och yttre som ska ha legat till grund för såväl den biologiska cellen som människans plågor och drifter.

Föreställningen Jag är ingen mördare utgår ifrån UKON:s diktsamling med samma namn, tolkad genom scenkonstkollektivet Dråperas kollaborativa processer. Scenografi, ljus och live-elektronik väver samman stråkinstrument och slagverk med text och rörelse till en audiovisuell helhet, en gemensam estetisk kropp som skapar djup kring UKON:s poesi, skvallrar om baksidor och läsningar bortom textens bokstavliga lydelse. Musiken når ett frenetiskt klimax med titeldikten, där poeten med stegrande intensitet radar upp alla sätt han aldrig någonsin mördat någon – inte en enda människa! I absurditeten ryms såväl lekfullhet som en krypande känsla av att något inte är som det ska.

Bilder